My first trip to the US took place in 1985 when I went to Los Angeles to visit the environmental organization Tree People. The founders of this organization (Andy & Katie Lipkis) had been in Stockholm where my dad and I met with them. They invited us and I felt that it was time for me to take a leap of faith and visit them. I was only 24 and had never travelled abroad on my own. That trip was definitely a leap of faith for me and I still remember how much I grew as a person during those 3 weeks when I stayed with Tree People and were taken care of like a "royalty" :) by members of this group.
As it is 30 years ago I don't remember details about everything I did but I was welcomed like Americans usually welcome people - with open arms and enthusiasm.
Despite a really bad cold that I caught I enjoyed myself tremendously during my visit and I still remember that I had thoughts that I wanted to live in the US. At that time I had no idea how hard it is to legally immigrate to the US, which maybe was a good thing. When I realized how hard it was to immigrate I thought that I would remain in Sweden and could not, even in my wildest imagination, foresee that I would meet with and marry an American.
It was pretty hard for me to come back to Sweden even after only 3 weeks as I felt "hit in the head" with the "smaller space" that was - and still is - in Sweden compared to the "bigger space" in the US. It is hard to put this into words but it is a feeling that permeates both countries. Sweden has been a fairly homogenous country for a long time (this is changing now with all the immigrants that are coming to Europe and Sweden) and there is a feeling of sameness in the Swedish society. People seem to appreciate to do things that others are doing, dress in similar clothes, have houses that look very similar, etc.
This is the opposite to the US where almost everything and anything is accepted and part of the American society. The number of people in each country is most likely a contributing factor (Sweden's population is only about 9.5 million people right now) but there is something else that has "colored" how things are done in Sweden. Exactly what that is, I do not really know but the word that came to me when I was thinking about this is "sameness."
A good example is something called "fredagsmys" in Swedish. It is a phenomenon that started some years ago when people in Sweden eat something "cozy" and maybe watch something on TV on Friday evenings. And this phenomenon actually spread to big parts of the Swedish population. Translated to English it would be something like "cozy Friday." The thought of something even remotely similar in the US is not possible.
I am now noticing this "sameness" when I am in Sweden and it feels odd to me as I have got used to the 'bigger space" in the US. One thing that attracted me to the US was the "bigger space" and all the options. This is a big thing for me as I have always felt different and the US is in many ways more allowing when it comes to differences. In that sense I have always felt more at home in the US.
Maybe Swedes are a bit like agent Smith in the Matrix movies. :)
20 comments:
Det beror nog på i vilka kretsar du rör dig. Likriktningen är stor inom vissa grupper - medan den inte existerar inom andra.
Helt okänt är väl inte fenomenet i Staterna heller, annars skulle nog Malvina Reynolds inte ha skrivit
"Little boxes on the hillside,
Little boxes made of ticky tacky,
Little boxes on the hillside,
Little boxes all the same."
Margaretha
Margaretha: Det jag pratar/skriver om ligger bortom grupperna. Det ar en overgripande anda/energi som finns inom de tva landerna. Sjalvklart finns det "sameness" aven i USA aven om det ar pa ett litet annat satt. Det ar svart att beskriva bra med ord det jag kanner eftersom det ar upplevelser och kanslor till storsta delen.
Jag förstår precis vad du menar. Jag har ibland känt samma sak själv och tyckt att i stort "allt är likadant". Det är det förstås inte men känslan dyker ofta upp när man är där.
Ha fortsatt trevlig höst i det gamla hemlandet.
Lena
Lena: Jag tycker det ar stor skillnad mellan USA och Sverige just nar det galler hur "hogt i tak" det ar. Ser det mer och mer under min vistelse i Sverige.
Tack! Vadret har varit mycket bra hittills.
Hej,
Hoppas du har en fin trip!
Svenskar är ju rätt trendiga och många gillar att följa trender och mode inom både heminredning, elektronik, bilar, resor och vad gäller kläder vilket gör att många väljer liknade produkter och kläder. Man känner igen snitten och jag har många gånger förundrats över hur modemedvetna folk är över lag inom många områden. Snygga som attans faktiskt!
Vad gäller Fredagsmys till exempel så är det ett slags kollektiv mys som jag saknade enormt i USA. Glöggmys, fredagsmys, helgmys, julmys påskmys etc. som är något de flesta svenskar ägnar sig åt är mycket sållsynt i USA och det kändes tomt och konstigt för mig i alla år. Rentutavt ensamt ibland. Dagen efter jul är en helt vanlig dag i USA till exempel medan vi i Sverige fortsätter att njuta av rester från julmaten och andra härliga julaktiviteter långt inpå mellandagarna. Sameness enligt min åsikt är det inget fel på utan blir mer till lite kollektivt mys som man känner igen sig i och mår bra av.
Ha en fin dag!
Kram, Anneli
Hej Anneli,
Svenskar ar helt klart trendiga och koper liknande saker. Det ar nog en sak som jag reagerar infor efter alla ar i USA dar i stallet "anything goes" ar det som galler. :) Jag foredrar nog "anything goes" faktiskt.
Inget fel att gora de olika sakerna som du berattar om men jag ar inte sadan som person. Har nog aldrig saknat de saker du pratar om eftersom jag inte firar helger egentligen. Alla ar vi olika och tur ar val det. :) Jag har litet svart faktiskt for "sameness" om jag skall vara arlig men det ar vad jag tycker. Vad bra att du far gora de sakerna som du tycker om.
Kram!
Ja, det är en av nackdelarna med Sverige. Ibland blir det där liktänkandet (på alla plan faktiskt) så jobbigt.
Och trendigheten? do not even get me started.
Nej, ngt liknande finns inte i US. Landet är alltför stort för det.
Jodå, cookie cutter finns här också, speciellt i suburbia. Men det betyder inte att alla som bor i de husen är lika, varken i kläder, inredning eller att de tycker lika. men för byggmästaren på vissa ställen har det väl lönat sig att bygga cookie cutter...
I guess.
Sen tycker jag nog att det där sköna myset finns i US också, antar att det beror på var man bor etc. OCH ffa vad man själv gör det till.
Kramar!!
Annika: Jag tycker det kanns litet och "instangt" ibland faktiskt med det likriktade.
Folk ar valdigt snygga i Stockholm. Litet annorlunda ar det ute i landet. Kande mig nog mer hemma faktiskt i Varmland och Dalarna. :) Paminde mer om Weed.
Cookie cutter finns inte i mina trakter i USA men kan tanka mig att det finns pa andra platser.
Jag ar nog ingen mysperson ;) sa det ar darfor jag inte tanker pa det - varken i Sverige eller i USA.
Kramar!!
Ja, jag har alltid tyckt det varit jobbigt att "falla utanför ramarna" i Sverige.
Jag har dessutom alltid blivit irriterad över själva tanken att vi måste "hitta rätt sätt" att göra allting - att det inte är individuellt för varje person vad som är rätt ifråga om mat, hur man sköter barn, husdjur, hus, klär sig, gör budget, osv. - snarare än att alla gör på sitt sätt och så kommer vi överens ändå (utom när det gäller politik och religion förstås). Och just för att så många gör på exakt samma sätt sticker det verkligen ut om någon gör något annorlunda.
Jag har också tänkt att vi som är utlänningar i USA kanske också får någonslags "dispens" där vi inte förväntas hålla oss till normerna, dvs. t.o.m mer utrymme än andra att vara och göra lite som vi själva tycker just för att vi är excentriska och lätt exotiska utlänningar. Som svensktalande i Sverige har man ingen sån dispens.
Men möjligen finns det ju grupper och platser i Sverige också med mer utrymme för variationer fast det tar tid att hitta dem. Jag har alltid undrat om det inte var lite högre i tak nere i Malmöområdet, på gränsen till Danmark och "stora världen"? Men jag har aldrig bott där så egentligen har jag ingen aning :) .
Finally able to catch up on your blogs after vacation and having my new living situation figured out :)
I can only agree with you about the "bigger space." And I had to laugh when I read the part about "cozy Friday" because it's so true. Everyone I know in Sweden will practice this and know what it is and relate to it.
The only similar thing in U.S. society that I can think of would be "football Sunday" where a huge part of the population tunes it to watch their favorite team, eat some BBQ with neighbors and friends, etc. Still, it's not the entire country but most Americans can probably relate to football Sunday.
But yes, Sweden is a much more homogeneous society and culture, although I doubt it will stay that way in the years to come.
Hugs!
Stina
Annika: Roligt att se dig här på den engelska bloggen. :) Jag var alltid utanför ramarna i Sverige. ;) Därför tror jag att USA blev litet av en “befrielse“ faktiskt när jag först kom dit.
Jag ser litet rött när folk känner att man “måste“ göra på ett visst sätt. Klarar inte av det alls. Självklart är det olika för alla.
Sedan är det ju så att USA bara egentligen består av utlänningar så det kanske är en anledning till det “högre taket“ (som jag gärna kallar det mer tillåtande klimatet). Har nog aldrig upplevt det du talar om, dvs en dispens. Nej, i Sverige finns det verkligen ingen dispens för en svensk.
Jag har nog aldrig ens varit i Malmö vad jag minns men det kanske kan stämma att det är litet annorlunda med tanke på närheten till kontinenten.
Stina: Always interesting to write in English to a fellow Swede and friend. :)
I figured you would understand the “bigger space“ and it feels very obvious when you compare Sweden and the US. Just the thought of having “cozy Friday“ in the US is absurd. ;)
I would agree with you that Sunday football is maybe the closest you can come to a lot of Americans doing the same thing. Still it is a very different kind of event.
Sweden has changed for good and will be changed as of this fall. That’s all I can say at this point.
Hugs,
Intressant att läsa de relativt samstämmiga svaren!
Jag har bott i många olika länder och har funnit att de flesta länder har områden där likriktningen är total, medan man älskar att tala om hur stor acceptansen är.
Det enda land där jag nästan blev utfrusen på min arbetsplats, var USA, därför att ag inte tillhörde en kyrka.
Jag håller med om att man ursäktas för rätt mycket, om folk vet att man kommer från ett annat land, även om det av många betraktas som något skumt.
Kolja: Ja, det verkar som om flera kände på samma sätt.
Jag tror faktiskt att Sverige är ett land där likriktningen är rätt stor medan man talar om acceptans. Ser detta tycker jag inom olika områden.
Intressant att du blev utfrusen pga den anledningen. Har inte alls upplevt det i USA.
Har heller aldrig upplevt faktiskt att jag blivit ursäktad bara för att jag kommer från ett annat land. Intressant att vi alla har så olika upplevelser.
One thing I think is different is that Swedes very much identify with their opinions, it is like their opinions are who they are. People are quite careful what they say and express (unless drunk) and conversations can become a bit dull. The English joke a lot more, throw things out there to see how they land, change their minds, debate, discuss and you are still friends who respect each other. People are also a lot more used to meeting and living with people from all over the world.
Anna: That's a very interesting thought. You are probably right. I think that a lot of Swedes are very cautious and afraid almost to put themselves out there. In the US people are much more outgoing and bold and I know that the English are also like that to some extent. Thanks for an interesting observation!
Skulle tro att "fredagsmys" numera finns som ett uppslagsord i SAOB. De är rätt snabba att ta in nya ord nu för tiden, så det har kommit till många sedan jag flyttade 2004. Verbet "dissa", till exempel -- det fattade jag inte ens vad det betydde först!
En gång har jag blivit tillfrågad vilken kyrka/religion jag tillhörde. Det var medan vi bodde i QC, där övervägande är katoliker. Jag blev lite ställd över frågan först, så jag var på väg att svara "Christian", när man man fyllde i att jag var "Lutheran".
/Rebekah
Rebekah: Ledsen att jag inte hade publicerat din kommentar förrän nu.
Nya ord kommer alltid till när ett land och ett språk förändras. Fredagsmys tycker jag mest är litet komiskt och att stora delar av en befolkning kan ta till sig ett sådant fenomen.
Ett ord som jag har svårt för är “hen“. Tycker inte om det.
Det där med religion är större i USA och säkert Kanada också om man jämför med Sverige. Och i USA får man ibland även fylla i vilken “ras“ (race) man har. Tänk vad många som skulle känna sig kränkta i Sverige. ;)
Inget språk står ju stilla ... de är i ständig utveckling, och Svenska Akademien verkar ju ha tagit fasta på det -- att ta in ord som folk verkligen använder. Vilket leder mig till HEN, för det är det INGEN som använder i dagligt tal. Det är påtvingat, och jag vet inte varför, kan inte se behovet.
Fredagsmys är komiskt, och komiskt var det också när de försökte sig på att översätta alla de nya, dator-relaterade orden, som till exempel webmaster. "Nätmästare" ledde ju tankarna till någon fiskargubbe som satt och lagade nät! :)
Rebekah: Hen är verkligen ett konstigt ord i mina öron. Jag har sett en hel del personer skriva det men jag vet inte om man säger det.
Haha, du är rolig du. :) Nätmästare har jag aldrig hört. Jag ser nästan en person som blir intrasslad i ett nät och lyckas ta sig ut. ;)
Post a Comment